En hyllning!

*Ska bara torka upp mina tårar från tangentbordet*

Om alla visste vad jag tänker, om alla kände dt jag känner om alla bara kunde hitta delete knappen på mig.
Rensa alla bilder av dig, varje ord, varje känsla...


Jag e rädd, jag e rädd för att blunda, jag e rädd för att sova, jag e livrädd för morgondagen, för framtiden, för mig sj...

Jag önskade jag våga, våga att berätta om allt. men dt gör jag inte, jag vågar inte..
Hur kan man rädda nåt som är krossat i mindre delar än atomer? Hur lång tid tar dt?

Omöjliga frågor att svara på

Vad är dt jag saknar? är dt dig, är dt nån lr vad är dt som fattas???
Jag försöker allt nästan här i världen för att inte tänka, för att inte fatta. Utan jag vill bara glömma och gå..

Du finns överallt, jag ser dig sittandes, gående, liggandes, skrattande, gråtande...Saker, ställen allt förknippar jag med dig tyvärr och dt gör mig så ont i själen, i hjärtat...Jag vägrar visa min familj hur jag egentligen mår, hur jag känner, men jag känner att snart går dt inte att stoppa längre, jag börjar tappa taget och snart faller jag och frågan e vad/vem som tar emot mig..


Jag vill tacka min tjockis Angel(rabarberpaj) idag, jag e glad att du har detta jobb ibland, att du fanns för mig hela dagen, kvällen och nu i natten..



Nån som har en näsduk att låna??

Over and out!!